Äventyr, skatter och nya kontakter
En till botten dag,
en sådan där dag
då man känner
att tårarna är nära
och man bara vill krypa ner,
dra täcket över huvudet
och för alltid stanna där.
De där underbara dagarna
då allt känns perfekt
känns så avlägsna
just nu.
Det känns som om de
aldrig lär infinna sig
igen.
Jag är uttråkad,
less på allt.
Jag vill ha lite nytt,
nytt liv och allt
som hör till.
Nya platser och
nya människor.
Nya känslor
och nya vanor.
Jag trivs inte här,
det känns som om
staden är utömnd
på allt den har att erbjuda
som om det inte längre
finns något här att hämta,
alla hemligheter är upptäckta
och alla skatter uppgrävda.
Ge mig ett nytt umgänge
och nya spännande äventyr.
Ge mig lite ombyte.
Ge mig något så att jag
slipper vakna upp en morgon
till och känna mig såhär
hopplös.
Livet är som en
av alla de där
låtar de spelar sönder
på radion.
Hopplösheten smyger sig åter på
och det känns som om misstagen
och misslyckandena blir allt fler,
hur mycket mer ska man orka?
Hur många fler gånger
ska jag orka klättra upp?
Jag tycker inte om att vara en
gnällspik,
jag vill inte vara en gnällspik
men tillslut blir det
för mycket att bara på
för en ensam människa
och det måste ut.
Trots allt,
det är ingen som tvingar er
att varje dag lyssna på
mitt eviga gnäll här.
Panik, nakenhet och svaghet
jag vill inte,
hela kroppen säger nej.
För mig är gitarrspel något väldigt intimt,
det kommer direkt från hjärtat,
det är naket.
För ett kort ögonblick blottar man
hela sin själ,
man blir granskad.
Jag vill inte ställa mig naken på scen,
jag vill inte behöva vara så öppen.
Det är som om jag
på ett ögonblick skulle
avslölja varenda hemlighet
jag någonsin har burit på,
jag tycker inte om att
spela inför folk,
min musik är min ensak,
min innersta hemlighet
och mina innersta känslor.
Ångesten,
jag har extrem ångest inför detta.
Paniken sprider sig i kroppen
och alla känslor börjar bubbla upp till ytan,
gitarren, musiken, scenen
allt detta betyder så mycket för mig,
alla de händelser,
de sakerna som jag vill ha
för mig själv.
Scenen i sig är inget farligt,
jag älskar att stå på scen,
det är gitarren,
att jag skapar musiken
som får det att kännas så naket,
att spela med känsla,
utan den där känslan blir det
ingen ljuv musik,
men det blir också väldigt naket.
Det är som i drömmen,
när man helt plötsligt står
där offentligt,
alldeles naken.
Jag vill inte visa mig
så naken, svag, ömtålig.
Ingenting, tomhet och desperation
men känner ett visst behov av att skriva.
En desperation efter att få allt
att bli bra igen.
Jag orkar inte vakna upp och
känna denna eviga tomhet
varje morgon.
Det är lustigt hur allt
i ena sekunden kan kännas så bra,
man skrattar så att tårarna sprutar
och känner sig oövervinnelig
för att i nästa sekund,
av så lite som en mening
eller en vindpust
känna sig totalt hopplös
och orkeslös.
Jag har åter nått den punkt
då sömnen strular
och ibland helt uteblir,
det är påväg neråt igen.
Jag vill inte,
jag orkar inte med att klättra upp igen.
Men kanske morgondagen blir bättre?
Jag tittar mig i spegeln och
känner inte längre igen personen
som står där.
Blondheten gör inte saken bättre,
jag trivs verkligen inte
i att vara så ljushårig.
Men man måste ju alltid försöka.
Ge mig närhet och beröring
kanske kan det få allt
att bli bra igen?
Närhet, värme och kroppskontakt
andra är svårare.
Idag är en sådan dag då
jag mer eller mindre
skulle göra vad som helst
för lite närhet.
Alla behöver närhet,
det bara är så.
Får man inte närhet,
kroppskontakt så dör man,
tynar bort och försvinner.
Jag vill känna värmen
från en annan människa,
känna doften och
känna hud emot hud.
Hela kroppen och psyket
skriker.
Det är ett behov vi människor har,
likaså djuren behöver närhet,
kanske är vi inte så olika trots allt?
Ett behov, ett fel eller kanske
tom en svaghet?
Kärlek och närhet är inget
som nödvändigtvis är ihopkopplat.
Kärlek,
finns det överhuvudtaget
något sådan?
Eller finns det bara
ett behov,
det är ju ändå
så vi fungerar.
Var allt det där om prinsar och prinsessor,
riddare och jungfruar bara sagor
trots allt?
Jag vill tro på något större,
jag vill tro på den där eviga sagokärleken,
och blunda för verkligheten.
Gömma mig i mina fantasier,
men det går inte längre.
Den lilla blåögda flickan
har blivit mer klarsynt.
Trots allt närhet är bara ett behov,
liksom luften vi andas
och maten vi äter.
De är endast byggstenar
för vår existens.
Galenskap, tävling och tvåldränkta kroppar
för team vått69.
Anmälan är inlämnad och den 24e maj
är det dags för SM.
Vattendragkamp tänkte vi, det ska vi nog fixa,
eller som Hampus sa; jag springer 1½mil
utan problem, så detta ska nog inte
vara så svårt.
Efter att ha skjutit upp träningen in i det längsta
(vi har ju trots allt tränat fridykning hela vintern)
så bestämde vi oss för att ge oss ut i sjön
idag och träna, med rep och allt.
Vaknade i morse, solsken.
En toppendag för träning!
Som vanligt sov jag in i det längsta
och vaknade upp en halvtimma innan
av talad tid,
men en smörgås i magen,
flaskor med tvål och våtdräkten i högsta hugg
så begav jag mig iväg till Hanna.
Solen sken och jag kände mig riktigt sugen
på att hoppa i vattnet.
Att Hanna bodde så otroligt fint,
med egen brygga var ju bara ett plus.
Fyra modiga människor började dra på sig
sina våtdräkter.
Tvålen bildade söta småbubblor mot våra kroppar
innan våtdräkten äntligen gled på.
Dags att gå i vattnet!
Efter att ha knallat ut till knäna kunde vi alla pusta ut
och konstatera att det var varmare i vattnet
än vad vi hade trott.
Hannas pappa fick agera coach för dagen
och höll i uppvärmningen,
från ett tryggt avstånd på bryggan.
Efter att riktigt ha fått upp värmen
så var det dags att dra i repet,
ingen av oss visste vad vi hade att vänta oss.
Vi delade upp oss i lag, syskona Skoog
mot mig och Hampus.
Vår publik på bryggan räknade ner
och sedan simmade vi för glatta livet.
Vattnet skvätte från alla håll och kanter
och det tog inte lång tid innan vi alla kippade
efter luft.
Inget av lagen ville ge med sig och
vi fann oss själva i ett dö-läge.
Hur lång tid är det kvar?
var frågan vi alla ställde oss,
det visade sig att de hade tappat bort tiden
och vi började räkna ner från 30sec,
vi försökte samla kraft och simma på igen,
kämpigt!
När det var tio sec kvar kunde vi konstatera
att syskonen Skoog skulle åka på spö,
men det var hårfint.
En tyst minut följde, vi flöt omkring och försökte få luft.
Sedan fylldes tystnaden av skratt,
hur fan kunde vi ge oss in i det här?
Vi består av ett lag som sportar för jämnan
och ändå ligger vi nu här och kippar efter luft.
Träningen fortsatte,
det var absolut ingen som frös under tiden.
Vi försökte komma fram till hur vi ska stå,
men laguppställningen får förbli hemlig.
Sedan var det äntligen dags att gå upp!
Dags att ta av våtdräkterna,
det visade sig vara en konst för sig.
Adams var värst, det blev dragkamp med Adam
två pers + han själv krävdes för att få av den.
Men nog var vi skapligt torra och varma iaf.
Efteråt var det dags för lite taktik snack,
sedan kom vi fram till en rad
mer oseriösa förslag,
det pratades om att binda fast oss
i båten TEA och liknande.
Men det enda vi kunde enas om var att
det lär behövas fler träningar
Vi kommer möta herrlag,
och vi ska vinna.
För att sumera träningen,
detta var bland det jobbigaste
jag har gjort i hela mitt liv.
Tänk dig att ge allt och lite till i 2min.
Tvål är min nya vän.
Nästa gång ska jag äta
en ordentlig frukost innan,
då svimningen kändes allt för nära.
och nu vet jag åter vad jag ska göra
på mina söndagsmornar.
24 maj, kom och heja på oss!
Tvekan
Denhär veckan har jag omedvetet som medvetet funderat över, vem jag är?
Jag tror de flesta ställer sig frågan, utan att hitta ett svar som man kan känna sig nöjd med.
Vad står jag för?
vad är jag duktig på?
vad är unikt med mig?
Det är inte lätt att svara utan att tveka.
Jag vill inte vara tråkig, likgiltig, känslokall!
Ja vill kunna skratta, le sådär hjärtligt gott igen.
Ett skratt som får hela kroppen att hoppa!
Ja tror att dendär speciella känslan av glädje är på väg tillbaka
Jag vill tvätta bort den gråa vardagen som har tyngt ner mig.
Måla min dag med färg igen
/ Angelina
Ewa, vänskap och glömda hemligheter
Du finns här, du sviker inte.
Du dömmer inte och du lyssnar.
Du hatar inte, och du tar inte min sida
bara för att "du måste"
Du förstår mig.
Du vet saker som andra inte vet,
vi har hemligheter,
en del så hemliga så vi själva
har glömt av dem.
Vi har talat om mycket,
vart med om mycket.
Nya människor har kommit med
under tidens lopp,
men dessa vet inte allt.
Det finns saker som man har börjat
lägga bakom sig och
därför inte vill disskutera.
Vi har ett förflutet,
ett förflutet som är svårt att
dela med sig av till andra.
Risken finns att om man blickar
bak för länge fastnar man i skiten igen.
Vi vågar ta för oss,
vi är inte rädda för att ha kul,
vi bryr oss inte om vad andra tycker,
för tillsammans klarar vi allt.
Vi vet att livet är allt för kort
för att slösa bort på att oroa
sig över vad andra tycker.
Vi gör det vi kan av det lilla vi har.
Vi lever för att uppleva.
Vi lever för att ha det bra
Det finns så mycket jag vill säga dig,
så mycket som har hänt.
Jag bara önskar att jag hade modet,
att jag orkade öppna mig.
Jag vet att jag kan lita på dig,
jag vet att du inte dömmer mig,
ändå är det svårt att formulera orden.
Tillsammans skapar vi framtiden,
tillsammans lämnar vi dåtiden.
Tillsammans skapar vi minnen
och tillsammans övervinner vi mörkret.
Tillsammans kan vi göra allt,
tillsammans är vi starka.
hat, ensamhet och utskällningar
utan att ha tagit reda på all fakta!
Jag förstår mig inte på människor som ska in och styra
och ställa i andra människors liv.
Det finns en anledning till att det heter mitt liv
och det finns en anledning till att jag låter få
människor ta del av de tankar som rör mitt liv.
Hur kan en människa tro att den har någon som helst rätt
att skälla ut en när de mer eller mindre tydligen
inte känner en
men det är bra,
nu vet jag vilken sida ni står på
och hur ni vill att man ska se på människor
I skolan får man lära sig att vara källkritisk
tänk om ni kunde ta med ens en uns av den
kunskap som ni tilldelas där ut i verkliga livet.
Man bör väl ändå höra med båda parter för
att skaffa sig en korrekt åsikt.
vad fan är det med folk nu för tiden?
har ni inget eget liv att ta hand om?
tänk om folk skulle fokusera hälften så mkt
på sig själva som vad de gör på andra.
Hur har ni mage att lägga er i när ni inte ens vet
hälften vad som har hänt,
jag har inte den blekaste om vad ni har hört
men för min del så kvittar det,
jag orkar inte längre,
jag blir bara så jävla trött.
Det är fint, nu vet jag i alla fall vilka som är mina verkliga vänner,
vilka som känner mig,
för ni som har skällt ut mig kan uppenbarligen inte känna mig
för då hade ni vetat vad jag är för en person,
hur jag reagerar, ni hade kunnat skilja på sanning och lögn
och framför allt hade ni vetat att jag inte alltid
har haft ett lätt liv, jag har gjort många misstag
och det är till viss del pga detta som jag har
en förmåga att avskärma mig.
Jag pratar sällan känslor med andra,
så gott som aldrig,
men detta betyder inte att jag är iskall och känslolös.
Jag har svårt att lita på folk,
och ni gör det inte direkt bättre.
Jag är trött på att vara arg,
bli missuppfattad och utskälld.
Jag är trött på människor som ständigt
ska lägga sig i.
Det finns en anledning till att jag beter mig som
jag gör,
och handlar som jag gör.
och tills ni kan respektera detta
så ber jag er att lämna mig ifred
Lär känna mig innan ni drar igång och dömmer mig!
jag är inte känslokall,
det finns dagar då jag allra helst
skulle vilja bryta ihop och gråta tills
det inte finns några tårar kvar.
Det finns dagar då jag inte vill
något annat än att krypa ihop
i någons famn och få känna mig
sådär löjligt hjälplös.
Det finns dagar då jag skrattar
så att tårarna sprutar
och det finns dagar då jag allra helst
skulle vilja dra täcket över huvudet
och försvinna för alltid.
Det finns dagar då jag älskar livet,
och dagar då jag ifrågasätter min
existens.
Har ni någon gång funderat på att det
kan bero på er själva som jag framstår
som känslokall, hemsk och allt annat
jag har fått höra det senaste.
Man ska inte behöva skrika ut hur man känner,
hade ni kännt mig hade ni trotts att jag gömmer mig
bakom en lycklig fasad kunnat se hur jag mår.
Lär känna mig innan ni dömmer
och tills dess far åt helvete.
Valborg
Igår var det valborg, ja var ju inte hemma så ja han inte skriva något om det då.
Det var en seg dag i skolan, ingen var pepp på att vara där.
Längtan efter kvällen var stor! Fasen va kul vi skulle ha, de va våran inställning iaf haha
När vi hade slutat skolan åkte jag och emanuela hem till lotta, vi förfestade där!
Mitt i all musik, parfym och fniss kom Niklas och Emil. Dom ville också hänga på! sköjj ju fler vi är desto roligare blir det ju. Vi fikade, drack och provade kläder.
Till och med Emil fick på sig något riktigt hett haha. I lottas nätlinne blev han genast mycket mer attraktiv!
Jag fick på mig ett svart linne med band runt. Lotta hade lagt sin laptop på sängen, så medans Emil provade konstiga kläder loggade ja in på hans msn, jösses vad mycket konstiga budar jag snackade med.
Efter en tjejig förfest tog vi 8a bussen från upphärad in till trollhättan. Vi sprang in i massa folk som vi kände på stan och efter att ha tjötat med alla kilade vi vidare till backstage. Väl inne på backstage var det inte så mkt folk efter som att vi är snåla studenter gick vi dit innan 10 för att slippa inträdet.
Kl blev 10 och folk började trilla in, Lotta gick och beställde cider till henne o mig. Emanuela som inte fått någon cider blev ju mer sugen än någonsin när vi satt där med våra. Hon frågade lotta, kollar de legg i baren, lotta som inte behövt visa sitt tyckte att hon skulle prova och köpa en cider. Ja kom då på iden att emanuela skulle ta lottas legg om de nu mot all förmodan skulle fråga. Hon gick fram till baren för att beställa
- a va ska du ha
- en cider tack, han ställde fram en cider åt henne. Hon kände att läget var lugnt tills frågan kom, har du legg? Haha stackars emanuela visade upp lottas legg, han i baren la huvet på sned och fnissade, det där är inte du! Emanuela försökte då övertala han i kassan
- det var ganska länge sedan
För alla som har sett lotta och emanuela så vet man att de inte är särskilt lika. Emanuela är mörk i hyn, har bruna stora ögon och mörkt hår, lotta är väldigt ljus och har blåa ögon och blont hår. Men ändå försökte Emanuela övertala honom. Det var lite vågat haha.
Vi fick gå där ifrån men de gjorde oss inte så mycket. Vi drog ner mott gamladal, slussarna där vi träffade Ewa. Det var riktigt långt att gå! När vi kom dit var vi ganska runda under fötterna, men vi kom dit och han säkert vara där över en timma tills vi var tvungna att gå den långa vägen tillbaka!
Det var ju en ganska mysig väg att ta. Längst vattnet gick en liten stig som vi traskade på. När vi hade gått en bit hörde vi någon skrika, det visade sig vara brötiga fulla människor som ville slåss, de kom fram till oss och började käfta. Plöttsligt låg Niklas i diket och kramades med en kille. Han hade fått en känga i magen och en i huvudet. Killen som hade dängt till Niklas var dock inte lika stark utan att han åkte på stryk tillbaka. Emil som slog till en kille fick sin knoge förflyttad 1-2 cm. killarna som startat bråket stack där ifrån, vi ringde även polisen men vi fick inge svar. Vi traskade hemåt det var ju trotts allt en ganska lång väg att gå. När vi kom tillbaka till stan tog Emanuela, Emil en taxi hem till Niklas. Jag lotta, ewa satt kvar och väntade på bussen som skulle komma vid 2:15 kl var bara 1 så vi slog oss ner på 3 luckor för att fylla magen med något gott. När vi satt där kom det tre 23 åriga killar som tog sig friheten att slå sig ner för att tjöta lite, dom tyckte att vi skulle hänga med på fest men vi var inte så intresserade av de. Kl blev kvart över två och vi klev på bussen. När jag satt mig kom en kille och satte sig bredvid mig, vi började prata lite, han var trevlig vi pratade nog om allt, Lotta och Ewa som satt bakom mig vek sig av skratt
- lina du förkarade ditt hela liv 20 min!
när vi satt där och tjöta vände sig en kille som satt framför mig och sa
- du är väldigt fin, sen sa han inget mer haha
tack så mycket, antar jag. Det kom även på en till kille som började prata med mig, vi åt tydligen i samma matsal. Haha, det var massa folk som jag inte kände, men lärde känna lite smått sådär. När vi kom hem sen somnade jag på lottas soffa, det var så gott att lägga sig. Kl var 3 och allt snurrade! Det var en ganska händelserik valborg men jag hade roligt i alla fall :D
Vatten, smink och ställningar
vi började som vanligt dagen med sovmorgon,
men så mycket sovmorgon blir det inte då det
inte går några passande bussar,
för en gångs skull kunde jag och Angelina iaf
utnyttja tiden till något givande.
Vi smet in på älvhögsborg 1½ h innan skolan började
och fotograferade lite.
I början gick det inte så bra, vi hade dålig belysning
och det var svårt att få till rytmn.
Lina som fick stå modell för mig hade svårt att posa
och hålla andan samtidigt,
men till slut fick vi till det!
Det var nog en syn för ögat,
Lina fick blåsa ut all luft för att inte flyta upp till ytan direkt
vilket medförde att hon inte kunde vara nere så länge,
likaså skulle jag klara av att hålla mig nere för
att lyckas fotografera.
Tänk dig att båda kameran och motivet hela tiden rör sig
det är inte lätt!
Men jag lyckades på något sätt vända mig upp och ner under
vattnet och surra fast benen i kaklet ,
ja en fröjd för ögat måste det ha vart!
och nog väckte lina uppmärksamhet när hon
kom in i simhallen sminkad till tänderna,
men vitklänning och paraply
redo för bröllop var hon minsann.
Tiden gick allt för snabbt och det kändes som om
vi precis hade kommit in i det när
lektionen började.
Även lektionen var trevlig,
klassen fick pröva på uv-rugby
och jag tror vi alla kan enas om
att det var en rätt så kämpig sport.
Förövrigt har vi idag namngett vårat lag
som ska ställa upp i sm
team vått69 fick det bli
klassiskt!
förövrigt ska vi träna tsm för första gången
utomhus på söndag
24maj då jävlar!
Sol, värme och lycka
det har börjat torka upp
och värmen är på ingång.
Kan det bli mycket bättre?
Det är som om solen
sopar bort all ilska och olycka.
Man kan inte vara olycklig när solen lyser.
Det finns inget underbarare än att
vakna upp och inse att solen
lyser en dag till,
den fyller mig med hopp om framtiden.
Jag önskar bara att jag kunde njuta av den till fullo
men är man jätte känslig och saknar pigment så gör man :/
Men man ska vara glad för det lilla man får,
tänk vad underbart det är att slippa
klä på sig massa kläder
och få bo i sina solbrills!
Med solen kommer lyckan
Teamwork på klostret
En "nyanställd" munk frågar en av dem äldre munkarna:
- Vad ska jag göra om jag får lite lust till att... du vet..?
- Det står en tunna där ute på planen som du ser. Där sticker du in den i ett hål där i sidan av tunnan, ja och så går resten av sig själv.
- Åh, när kan jag göra det då?
- Måndag, tisdag, torsdag, fredag, lördag och söndag.
- Men vad hände med onsdagen då?
- Onsdagen går det inte för din del, för då är det din tur att sitta i tunnan.
Ilska, hat och frustration
Det var länge sedan jag skrev här nu,
men min vardag har vart fylld med
hat.
Jag har vart så arg och ilsken
mest hela tiden.
Det är jobbigt att vara arg,
tröttsamt.
Det tär på själen och man
orkar inte kämpa emot.
Till slut bli man arg för
istort sett allt.
Jag tycker inte om att vara arg,
inget vill riktigt fungera som det
ska då.
Sömnen rubbas och allt annat med
för den delen.
Jag försöker och försöker
att komma ur denna onda
cirkel, men det är inte lätt.
Jag bara väntar på att det ska bli
för mycket av allt,
för just nu är det väldigt mkt.
Skola, sm, jobb och rep
hur ska man orka med allt?
Som om det inte är nog
kämpar man mot hjärnspökena,
tankar och känslor.
Det händer så mycket i mitt liv just nu,
stora förändringar och jag vet
inte riktigt hur det här ska sluta.
Men som det känns just nu
så går allt åt helvete.
Det är jobbigt att vara arg,
varje dag blir till en enda kamp
och ingen kan kämpa för evigt.
Snart kommer allt att brista
och jag vet inte om jag orkar
med det.
Jag gömmer mig i ett skal,
och försöker stänga ute allt
det jobbiga som tär och förstör.
Även om det nog mest från utsidan
ser ut som om jag är en iskall människa
som inte bryr mig.
Trots skratt och leenden kan även
jag må dåligt,
alla mår dåligt någon gång,
och när isen brister
och ingen finns där för att förstå
då....
Ny Design
inget jätte komplicerat,
mest lite nya trevliga färger...
Är ju alltid trevligt med lite omväxling
vi blev dock inte jätte nöjda med resultatet
så ni kan räkna med att det lär hända grejer här
ett bra tag framöver...
shopping!
Jag är riktigt trött i huvet nu haha, har sprungit runt o shoppat hela dagen!
Var med lotta, mor o syrran på Ullared. Vi hittade en del grejer i alla fall. Lite för mkt kanske, ni vet hur det är när man åker dit och ska handla lite, så blir det alldeles för mkt! Men idag så gjorde det inget. Jag handlade mest underkläder och linnen, billigt och bra. Dock har jag det lite tråkigt nu, sitter hemma själv och pluggar på småföretagande, vi ska ha prov på måndag. L på tal om småföretagande, våran lärare måste ta droger, han är borta.. alltid borta, konstig och velig. 
