sunshinegirls

Nu är jag så jävla trött på alla människor som lägger sig i
utan att ha tagit reda på all fakta!
Jag förstår mig inte på människor som ska in och styra
och ställa i andra människors liv.
Det finns en anledning till att det heter mitt liv
och det finns en anledning till att jag låter få
människor ta del av de tankar som rör mitt liv.

Hur kan en människa tro att den har någon som helst rätt
att skälla ut en när de mer eller mindre tydligen
inte känner en
men det är bra,
nu vet jag vilken sida ni står på
och hur ni vill att man ska se på människor

I skolan får man lära sig att vara källkritisk
tänk om ni kunde ta med ens en uns av den
kunskap som ni tilldelas där ut i verkliga livet.

Man bör väl ändå höra med båda parter för
att skaffa sig en korrekt åsikt.

vad fan är det med folk nu för tiden?

har ni inget eget liv att ta hand om?
tänk om folk skulle fokusera hälften så mkt
på sig själva som vad de gör på andra.

Hur har ni mage att lägga er i när ni inte ens vet
hälften vad som har hänt,
jag har inte den blekaste om vad ni har hört
men för min del så kvittar det,
jag orkar inte längre,
jag blir bara så jävla trött.
Det är fint, nu vet jag i alla fall vilka som är mina verkliga vänner,
vilka som känner mig,
för ni som har skällt ut mig kan uppenbarligen inte känna mig
för då hade ni vetat vad jag är för en person,
hur jag reagerar, ni hade kunnat skilja på sanning och lögn
och framför allt hade ni vetat att jag inte alltid
har haft ett lätt liv, jag har gjort många misstag
och det är till viss del pga detta som jag har
en förmåga att avskärma mig.

Jag pratar sällan känslor med andra,
så gott som aldrig,
men detta betyder inte att jag är iskall och känslolös.
Jag har svårt att lita på folk,
och ni gör det inte direkt bättre.

Jag är trött på att vara arg,
bli missuppfattad och utskälld.
Jag är trött på människor som ständigt
ska lägga sig i.
Det finns en anledning till att jag beter mig som
jag gör,
och handlar som jag gör.
och tills ni kan respektera detta
så ber jag er att lämna mig ifred

Lär känna mig innan ni drar igång och dömmer mig!

jag är inte känslokall,
det finns dagar då jag allra helst
skulle vilja bryta ihop och gråta tills
det inte finns några tårar kvar.
Det finns dagar då jag inte vill
något annat än att krypa ihop
i någons famn och få känna mig
sådär löjligt hjälplös.
Det finns dagar då jag skrattar
så att tårarna sprutar
och det finns dagar då jag allra helst
skulle vilja dra täcket över huvudet
och försvinna för alltid.
Det finns dagar då jag älskar livet,
och dagar då jag ifrågasätter min
existens.

Har ni någon gång funderat på att det
kan bero på er själva som jag framstår
som känslokall, hemsk och allt annat
jag har fått höra det senaste.
Man ska inte behöva skrika ut hur man känner,
hade ni kännt mig hade ni trotts att jag gömmer mig
bakom en lycklig fasad kunnat se hur jag mår.

Lär känna mig innan ni dömmer
och tills dess far åt helvete.