sunshinegirls

Upp och stå på scen imorgon,
jag vill inte,
hela kroppen säger nej.
För mig är gitarrspel något väldigt intimt,
det kommer direkt från hjärtat,
det är naket.
För ett kort ögonblick blottar man
hela sin själ,
man blir granskad.
Jag vill inte ställa mig naken på scen,
jag vill inte behöva vara så öppen.

Det är som om jag
på ett ögonblick skulle
avslölja varenda hemlighet
jag någonsin har burit på,
jag tycker inte om att
spela inför folk,
min musik är min ensak,
min innersta hemlighet
och mina innersta känslor.

Ångesten,
jag har extrem ångest inför detta.
Paniken sprider sig i kroppen
och alla känslor börjar bubbla upp till ytan,
gitarren, musiken, scenen
allt detta betyder så mycket för mig,
alla de händelser,
de sakerna som jag vill ha
för mig själv.

Scenen i sig är inget farligt,
jag älskar att stå på scen,
det är gitarren,
att jag skapar musiken
som får det att kännas så naket,
att spela med känsla,
utan den där känslan blir det
ingen ljuv musik,
men det blir också väldigt naket.

Det är som i drömmen,
när man helt plötsligt står
där offentligt,
alldeles naken.

Jag vill inte visa mig
så naken, svag, ömtålig.